Annons
Annons

Mitt ätstörda unga jag hade älskat bikinifitness


Igår när jag intervjuade Pia Jansson väcktes en del tankar, funderingar och minnen.

”Jag är på kalas och det bjuds på förrätt, huvudrätt och tårta och godis. Det är ett ganska litet kalas så vi får alla plats runt ett och samma bord. Jag har inte ätit sen frukost för att ”spara” mig inför kvällens alla kalorier som jag visste skulle erbjudas. Det förväntas av mig att äta av allt, tackar jag nej så kommer folk undra. Finns ingen godtagbar anledning för mig att tacka nej. Jag äter det jag erbjuds, jag får ångest och mår rejält dåligt. Magen gör uppror då jag inte ätit på så många timmar och det blir psykiskt jobbig. Hade jag fått välja själv hade jag ätit så lite som bara möjligt.”

Annons

Om jag nu istället för att vara en handbollstjej hade fått möjligheten att välja att bli en fitnesstjej som tränar för att posera på scenen, då hade det helt plötsligt varit okej för mig att tacka nej till mat. Jag hade alltid kunnat skylla på att jag var på diet, att min valda svält är tidsbestämd och enbart beror på att jag ska tävla. Att jag faktiskt måste göra detta för att jag ska prestera på scenen.

När jag var som sjukast hade jag älskat detta, att kunna ta 100% kontroll och ha en godtagbar anledning till att hoppa över hela måltider hade varit underbart.

Allt fler unga personer väljer att tävla i fitness, rekordmånga anmäls till nybörjartävlingar. Många av dessa väljer att gå upp på scenen av helt fel anledning.

Väldigt många är helt omedvetna hur man mår när man är helt uttorkad och utsvulten, vad som händer med kroppen och hur man psykiskt kommer må precis före och efter tävlingen. Vad som sker när strålkastarna och uppmärksamheten försvinner, när kroppen går upp i vikt och man tappar formen som man så länge strävat efter.

Om man går upp på scenen enbart för uppmärksamhetskicken det ger och för att få en legitim anledning att ta 100% kontroll av kosten, då är det fara och färde och kommer aldrig sluta lyckligt.

Jag imponeras av alla som satsar helhjärtat på en idrott, vilken som helst. Det krävs tid, planering, energi, engagemang  och en enorm vilja för att kliva upp på scenen, att lägga ner allt det jobb som krävs. Men jag vill höja ett varningens finger nu när antalet unga fitnessatleter ökar lavinartat, det är viktig att man fångar upp de som på ett eller annat sätt är ätstörda. Jag skulle faktiskt vilja drista mig till att säga att det för dessa individer är livsfarligt och de behöver hjälp och borde verkligen inte tävla och få lov att legitimera sin ätstörning.

 

Kram Louise

knapp4

Dela
Tweeta
Maila
Kommentera

Annons


Laddar