Annons
Annons

Millennials-en förlorad generation?


I år är det 18 år sedan millennieskiftet (jag vet, det känns som det var igår). De som föddes år 2000 blir i år myndiga!?! Och jag är på riktigt orolig för hur sjutton det ska gå för dem, hur de ska klara sig i samhället utanför hemmets fyra trygga väggar. Hur de ska kunna stå på egna ben, utan mammas och pappas stöd.

Annons

Anledningen till denna oron är att jag i mitt arbete som kostrådgivare och personlig tränare träffar på fler och fler tonåringar. Det senaste året har antalet tonåringar som sökt min hjälp ökat. Eller främst är det ju deras föräldrar som söker hjälp för deras räkning. Men de blir fler och fler och de har alla en sak gemensamt; de vill ha snabba resultat men är inte villiga att göra jobbet som krävs.

De känns ängsliga och sköra och sätter man minsta press på dem så backar de och vill lägga ner. Det är som om de blivit så omhuldade att de är helt ömhudade. Det är som om denna generationen har blivit helt söndercurlade. Det är detta som till oroar mig. För om man inte klarar av något som helst motstånd och inte har ett eget driv, hur i hela friden ska man då klara sig framöver, det fattar inte jag. Jag är givetvis med på att alla ungdomar inte är på samma sätt, att de jag möter inte speglar hela samhället överlag, men av de jag träffat så är det denna ovilja att lägga ner arbete som är deras gemensamma nämnare.

Felet är så klart inte deras eget, utan ansvaret ligger till största del på föräldrarna.

Jag är själv förälder till två barn på 12 och 10 år. Jag anser att det är mitt ansvar att göra dem till självständiga personer som en dag ska klara sig helt utan mig. Rätta mig om jag har fel, men jag tycker att de behöver lära sig att arbeta, att bidra så att alla i familjen hjälps åt. Hemma hos oss är det inte okej att strunta i att hjälpa till bara för att man inte tycker det är roligt. I min familj hjälps vi alla åt, allas insats är lika viktig och lika mycket värd. Jag vill att de ska kunna laga mat, tvätta, dammsuga och sköta ett hushåll när de flyttar hemifrån. Och jag vill också att de ska vara målmedvetna och drivna. Att de ska veta att man måste göra jobbet om man vill få resultat. Att de inte ska backa så fort de får minsta motstånd, när något blir lite jobbigt. Det kan låta hårt, men man får inget här i livet gratis, och lär man sig inte det i den trygga hemmamiljön så blir livet fruktansvärt tufft framöver. Jag anser att man gör sina barn en riktigt björntjänst om man servar dem 24/7, om man hela tiden krattar manegen och inte lär ut kunskapen som de kommer behöva ha med sig för att klara av vuxenlivet.

Så alla ni där ute med Millennials hemmaboendes, ge dem de redskap de behöver för att bli starka och trygga vuxna. Vi som föräldrar ska vara ett stöd men inte hela deras fundament, för då blir konstruktionen allt för bräcklig när fundamentet tas bort.

Låt målet vara att de helt ska klara sig utan dig. Lär dem allt du kan men backa sen. Låt dem pröva sina egna vingar och även om de inte riktigt bär så låt dem falla och låt dem begå sina egna misstag. Låt oss skapa en generation av starka och självständiga individer som tror på sig själva och sin egna fantastiska förmåga. Låt inte milleniumbarnen bli en förlorad generation, utan se till att de blir självgående, målinriktade och drivna.

Kram
Louise

Dela
Tweeta
Maila
Kommentera

Annons

 


Laddar